SARA
Idag hade vi vår första riktiga projektarbetslektion på skolan. Jag och Moa har sedan länge haft denna idé men hållit den hemlig ända tills nu, något som kanske varit bra för då har vi inte kunnat sväva ut alldeles för mycket innan vi vetat vad ett projektarbete egentligen handlar om. På skolan satte vi oss ned och började skissa på en "Att göra-plan" men även på vad som skulle vara vårt syfte med hela projektet. Vi pratade med två lärare som kom med bra kritik, och vi kom fram till varför vi egentligen ville göra detta. Vårt syfte är altså att öka kundkretsen på Mötesplatsen Kupan, Röda Korset, och att få människor i allmänhet att öppna ögonen för second hand-kläder.
Vi bestämde oss för att ta tjuren vid hornen och cyklade nervösa och förväntansfulla till Kupan för att berätta om vår ide och se vad de tyckte, och om det ens skulle vara genomförbart. Vi skojade om att hon säkert inte skulle vara där bara för att vi var så peppade, och självklart hade vi rätt. Men hon var tillbaka på en timme och vi grabbade tag i henne så fort vi kunde och pratade med henne och till våran förtjusning tyckte hon att det var en alldeles underbar idé!! Till råga på allt hade hon just varit i Stockholm på Stockholm Stadsmission och speckat deras märke "Remake" så hon hade liksom "flowet" i sig, så hon visade oss direkt till deras Kretskoordinator Daniel där vi än en gång presenterade vår idé. Han var lika peppad och gick igenom lite mer viktiga saker som moms och ekonomi och massa andra saker med oss. Innan vi avslutade bestämde vi att jag och Moa ska göra upp en plan över vad som behövs göras för att få lite mer struktur över arbetet och komma in med den till honom någon gång nästa vecka. Vi skuttade fnissande därifrån med bubblande skratt i magen. Tänk att detta kan, och säkerligen kommer att bli verklighet!!
fredag, augusti 28
MOA
Idag hade vi vår första lektion med projektarbete. Eller egentligen hade vi ju en i måndags också, men då sades nästan ingenting alls, så jag tycker inte att den räknas. Detta var första riktiga lektionen.
Jag och Sara presenterade vår idé för Louise och Lorenz, och efter lite hjälp och instruktioner fick vi ihop ett syfte för hela arbetet. Innan var syftet väldigt luddigt och rörigt, men tillslut blev det en enda mening: Öka kundkretsen på Mötesplatsen Kupan, Röda Korset, och få människor i allmänhet att öppna ögonen för second hand.
Vi skrev det på våra projektrapporter och cyklade med racerfart till stan för att, förhoppningsvis berätta idén för de på kupan. Vi hade inte alltför höga förväntningar, utan försökte även tänka hur vi kunde göra allt utan att få vara på Kupan. Det kändes förstås inte alls lika bra, men vi ville inte bara hoppas på det bästa och kanske bli besvikna. Självklart så var inte Gudrun där när vi kom, utan vi fick gå på stan ett tag och nervositeten byggdes upp fasansfullt mycket. Men vi tog mod till oss och gick tillbaka, presenterade idén väldigt snabbt och hetsigt, och till vår glädje så var Gudrun alldeles fantastiskt peppad och positiv på idén! Vi fick även prata med chefen över Röda Korset här i stan, och även han var mycket positiv. Han berättade lite om hur det fungerade med moms och sådant och sa att vi skulle komma tillbaka med en liten plan och sen var det bara att starta igång. Så vi ska fixa en plan så fort som möjligt och sedan är det bara att tuta och köra!
Idag hade vi vår första lektion med projektarbete. Eller egentligen hade vi ju en i måndags också, men då sades nästan ingenting alls, så jag tycker inte att den räknas. Detta var första riktiga lektionen.
Jag och Sara presenterade vår idé för Louise och Lorenz, och efter lite hjälp och instruktioner fick vi ihop ett syfte för hela arbetet. Innan var syftet väldigt luddigt och rörigt, men tillslut blev det en enda mening: Öka kundkretsen på Mötesplatsen Kupan, Röda Korset, och få människor i allmänhet att öppna ögonen för second hand.
Vi skrev det på våra projektrapporter och cyklade med racerfart till stan för att, förhoppningsvis berätta idén för de på kupan. Vi hade inte alltför höga förväntningar, utan försökte även tänka hur vi kunde göra allt utan att få vara på Kupan. Det kändes förstås inte alls lika bra, men vi ville inte bara hoppas på det bästa och kanske bli besvikna. Självklart så var inte Gudrun där när vi kom, utan vi fick gå på stan ett tag och nervositeten byggdes upp fasansfullt mycket. Men vi tog mod till oss och gick tillbaka, presenterade idén väldigt snabbt och hetsigt, och till vår glädje så var Gudrun alldeles fantastiskt peppad och positiv på idén! Vi fick även prata med chefen över Röda Korset här i stan, och även han var mycket positiv. Han berättade lite om hur det fungerade med moms och sådant och sa att vi skulle komma tillbaka med en liten plan och sen var det bara att starta igång. Så vi ska fixa en plan så fort som möjligt och sedan är det bara att tuta och köra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)